Kent och Ellen

Söndagen blev lång. Vi visste att den skulle bli lång, men inte att den skulle bli så lång. Vi startade tidigt och tog vägen över Spean Bridge och Invergarry. När vi hade mindre en fyra kilometer kvar till Urquhart Castle (av en resa på 33 svenska mil) fastnade vi i en kö. Vi fick snabbt reda på att den berodde på en olycka lite längre fram och att vägen skulle förbli avstängd "kanske så länge som fyra timmar". Vi bestämde oss då för att göra en ruttomplanering. Omvägen blev tjugo mil!

På resan upp gjorde vi små stopp på vägen.

William "Bravehart" Wallacemonument gick vi aldrig fram till, men här är det från lite håll.

Här är en damm vi såg vid ett av våra små pitstops.

Under färden tog vi (Ellen framförallt) också många bilder från bilfönstret.

Ellen blev en fena på att plåta från bilen.

Till slut kom vi fram till ruinen.

Runt denna ruin lurar odjuret.

Själva Urquhart Castle var så klart (!) stängt då vi kom fram, så vi fick inte gå in. Därför ville alla ha samma bild - därav trängseln.

Innan vi åkte hem ville skribenten absolut stanna till i Drumnadrochit. Mest för att återigen ha fått sätta fötterna på denna i hans snäva vänkrets mytomspunna mark. På hotellet ovan har han en gång bott.

I Drumnadrochit såg vi ett par svenska motorcyklar!

Efter knappt hundra svenska mil i bilen och vid ungefär halv elva på kvällen kom vi tillbaka hotellet; helt utmattade somnade vi ovaggade.