Kvaldag
Lördagar är som bekant den dagen då kvalificeringen inför söndagens race sker. Självklart så också denna gång. Vi blev elegant bussade till banan där vi snabbt hittade vår platser vid Parabolikan.
Högst upp på läktaren hade vi fin överblick.
Dagens favorit (och alla andra dagars favorit också för den delen) var Alonso. Han var enligt uppgift riktigt upprörd över att inte kvalat bättre än femma. Snygg bil har han i alla fall.
När allt var över tog vi till höger istället för vänster när vi kom ut från läktarområdet. Då gick vi under den gamla bansträckningen och velodromen. Den har enormt doserade kurvor. Det lite ljusare som syns är själva vägbanan. Det skiljer gissningsvis tre meter i höjd mellan höger och vänster sida. Där körde Stirling Moss, Alberto Ascari och alla dom andra grabbarna glatt i närmare 300 km/h i plåtlådor som inte alltid höll ihop så som konstruktören hade planerat.
Det där med höger i stället för vänster visade sig trots allt vara ett dumt beslut. Som det blev hamnade vi utanför biljettområdet med vår buss väntandes innanför. För att göra en lång och stressad historia lite kortare lyckades vi på andra försöket övertyga någon sorts ansvarig om allvaret i situationen och vi anlände med god marginal sist till bussen.
Väl framme vid hotellet tog vi något smärtstillande i hotellbaren. Efter en dusch och kort andhämtning gick vi sedan ut på stan för att äta middag. Vi hittade inte tillbaka gårdagens restaurangområde, men vi hittade ett annat där vi valde en mysig restaurang som dock inte hade några borde lediga. De löste saken elegant genom att helt enkelt gå in och hämta ett till. Efter gårdagens pasta ville vi prova pizza. Den uppvisade inga fel. Det gjorde dock vår pårökta klåpare till kypare, men det är en annan historia som vi lämnar därhän. Han blev i alla fall utan dricks.
Det var inte så lite Lady och Lufsen över platsen. Mitt i natten kom vi tillbaka till hotellrummet. Mer än lagom trötta.