Tucson, Arizona
Den väg vi har tagit från New York till Tuscon är ganska precis 570 svenska mil lång. Det är en ungefär lika lång sträcka som från Kiruna till Rom. Den liknelsen stämmer rätt bra även på de kulturskillnader vi stött på.
Nu ser det ut som om vi är nästan framme. Men nu tar resan en ny riktning och dessutom saktar den ner i tempo.
Resan till El Paso tog kortare tid än vi trodde, bara åtta timmar, och dessutom vann vi en timme i en tidszonsförflyttning. Hela vägen genom Texas öknar var fyrfiliga motorvägar. (Sånt får skribenten att fundera över varför det hemma har varit så svårt att få till en bra väg till Nynäshamn, som ändå är bebott.)
Hur en stenöken ser ut tror vi oss veta nu.
"Nedsatt sikt" hade det stått på en sådan här skylt i Sverige. Det är tydligare i USA.
Under sista timmarna åkte vi parallellt med gränsen till Mexiko och vi kunde lätt se över floden Rio Grande och in i landet.
Här pekar Thor var Ciudad Juarez ligger. Juarez är världens farligaste stad. Här sker en ohygglig massa drogrelaterade mord varje dag. Hur El Paso är i den statistiken vet jag inte, men grannstaden Las Cruzes som vi åkte till på kvällen för att besöka Maries systerdotter verkade vara hur lugn som helst. Där låser man tydligen inte ens dörren när man går hemifrån, men att gränsen mellan Mexiko och USA är hårt bevakad kan vi intyga. Två gånger har vi blivit stoppade av gränspolisen.
Då vi lämnade El Paso för att åka till Tucson besökte vi en känd västernstad, nämligen Tombstone. Legenden säger att den grundades av en man som letade efter silver, men han spåddes att hitta sin gravsten (tombstone) innan han hittade något silver. Så blev det inte utan han hittade verkligen en stor silverfyndighet. För att håna sina belackare kallade han platsen för Tombstone. Det är dock inte därför stan är känd utan för revolverduellen i OK Corral, där bröderna och tillika sherifferna Wyatt, Morgan och Virgil Earp och Doc Holiday slogs och vann mot Bill Clanton och bröderna Frank och Tom McLaury.
Huvudgatan i det dåvarande Tombstone är väl bevarad och den ser i stort sett ut som man kan tänka sig att den gjorde då.
Det är naturligtvis en turistfälla, men det är mycket snyggt gjort och inget krimskrams.
Någon var i alla fall tvungen att köpa något fint.
Big Nose Kate's Saloon finns också kvar. Där gick vi in och tog varsin öl. Sedan gick vi och såg ett show där skådespelare visade hur duellen gick till.
På väg därifrån passade vi på att besöka stadens gravgård. Den är egentligen inte så stor, men den väcker tankar.
Ibland gick det galet.
Och till sist klassikern. Ren och skär westernpoesi.
I Tuscon stannar vi två dagar. Vi bestämde oss för att verkligen ta det lugnt och varva ner och därför har vi inte alls lämnat hotellet, utan dag nummer två har vi legat vid poolen i några timmar och i skrivande stund beundrar vi det åskregn som det hotats med i över två veckor.