Italien 2026
Lucca och San Gimignano
Det blev ingen uppdatering igår för vi fick det lite snärjigt av skäl som snart får sin förklaring.
Dagen började i Riomaggiore med att vi fick se den underbara staden även i morgonljus. Vi gick ner och åt frukost, gjorde oss i ordning och checkade ut. Vi fick lov av vår värd att ha bilen kvar där den var till 14.00. Sen gick vi på en morgonpromenad.
Stegen gick mot grannbyn Manarola. Dit finns den en gångväg som, visade det sig, varken var gratis eller fri från andra människor. Vi betalade emellertid vad det kostade och började stångas med andra turister. Också Manarola hade sin tjusning med vi tycker fortfarande att vi gjorde rätt val som bodde i Riomaggione.
Vid ett-tiden var vi färdiga med vår promenad och redan nästan helt slut, eftersom sista biten tillbaka till vår bil bara var motlut, och kraftigt sådant.
Vi kom iväg och körde som vanligt småvägar en stund och gick sedan över till motorväg sista biten. Vårt hotell låg inte precis i mitten av Lucca, utan tvärtom en liten bit utanför. När vi kom fram visade det sig att restaurangen bara var öppen för frukost. Någon närliggande fanns inte utan vi behövde ta bilen ner till Lucca för att få något att äta. Det gjorde vi och upptäckte att stan var ju riktigt mysig.
Alla restauranger som hotellet rekommenderat var dock antingen stängda eller helt utsålda. Nåväl, svårt att hitta andra restauranger var det dock inte alls. Vi hittade en där vi beställde in en lokal pastarätt, som ingen av oss var särkilt förtjust i. Efter middagen tog vi en promenad som enklast kan jämföras med Västerlånggatan i Gamla stan, visserligen dubbelt så bred men lika trångt.
När vi åkte hem var det mörkt och så var den kvällen slut.
I dag styrde vi kosan mot San Gimignano. Dock ligger Lucca så himla nära Pisa att vi inte kunde passera utan att återse det lutande tornet.
Det inte särskilt långt till San Gimignano men på småvägar tar det tid. Under tiden vi åkte ändrade vi oss flera gånger över saker vi borde se, vilket slutade i att vi fick åka till Livorno för att ladda bilen. Det är lite åt fel håll, men ända ganska nära.
Kvällens hotell är ett så kallat agroturismohotell. Det vill säga att här på hotellet bor man väldigt nära eller kanske till och med hos den lokala vinodlaren. Vi bor på ett hotell, som på grund av att det är söndag inte serverar mat. Det har den gemensamt med alla andra restauranger inom två timmars gångväg. Vi har åkt på grusvägar för att ta oss hit och nu finns ingen mat. Vi checkade i alla fall in, men satte oss genast i bilen för att hitta någon affär som var öppen. Den närmaste låg ca 30 minuter bort. Vi åkte dit och möttes av ett fullständigt kaos. Fullständigt!!! Detta var den enda öppna matvaruaffären på mils radie och ALLA verkade behöva handla - samtidigt som det verkar pågå någon sorts festival i byn. Det var bilar PRECIS överallt. Det var rena turen att vi så småningom (efter många varv) hittade någonstans att ställa bilen för att gå in handla lite kallskuret.
Till slut fick vi en parkeringsplats (jättetrång naturligtvis) och vi fick vår mat och vårt vin. Vi åt sedan med stort välbehag vår måltid på rummet, samtidigt som vi tittade på första avsnittet av ”Över Atlanten”.
Vår vy från hotellet.
Allt detta kan ha satt lite käppar i hjulet för vad vi ska göra imorgon (härifrån är det nämligen långt till en laddare för bilen), men morgondagen ska i alla fall sluta i Siena. Där har vi ett rum som väntar på oss. Det ligger väl inom gångavstånd från centrum - har det lovats oss.