Italien 2026
Mot Verona
Ännu en ljum och skön morgon började i Serralunga. Vi åt frukost på balkongen och njöt av utsikten en sista gång. Den är otroligt svår att se sig mätt på. Att packa våra saker har vi nu fått god rutin på så det var snabbt gjort.
Så här ser förresten en klase Barolo ut.
Vi började med att ta sikte på den närmaste Superchargen. En trekvart senare satt vi och planerade dagens rutt. Det fick bli småvägar till Genua och ”sen får vi se”.
Slingriga vägar som ibland var ganska vissna förde oss genom små typiska italienska byar. Ibland va vågarna så smala mellan husväggarna att ett möte inte var att tänka på. Vägarna förde oss så småningom till Savona. Där bredde Medelhavet ut sig. Vi följde kusten väldigt länge, nästan ända fram till Genua. Vi åt lunch strax innan och bestämd oss för att åka motorväg till Verona där vårt hotellrum väntade. Sagt och gjort. Vi sextiden var vi framme.
Rummet i Verona var det första vi bokade på hela resan och vi hade höga förväntningar. Men vi blev ganska besvikna när vi fick se det. Absolut ingen utsikt och väldigt lyhört och ingång direkt från gatan. I och för sig var det väldigt fräscht, men vi fick ett litet sjunk i stämningen, kan man säga. Till dess fördel ligger det väldigt nära till allt vi vill se, så vi bestämde oss för att bita ihop.Vi knöt näven i byxfickan och gick ut på stan för att få något typisk italienskt i mage och strupe.
Vi behövde inte gå länge innan vi fann vad vi sökte. Vi hittade faktiskt den där typiska italienska restaurangen och det blev såklart pasta som avslutades med en utomordentligt god tiramisu. Då vi återvände till vårt hotellrum var humöret väsentligt förbättrat.
Så här ser vår gata ut. En liten bit upp till höger har vi vår bunker ...eller vårt rum. I morgon kommer vi att gå omkring i Verona, ta tid på oss och bara njuta.