Medelhavskryssning 2014

Nästa dag stod Toscana på tur, närmare bestämt Pisa och dess lutande torn, och ännu en busstur.

Det hör till saken att med undantag för Neapel och Barcelona lägger fartyget inte till vid de städer vi besöker utan vid närmsta lämpliga hamn. Så då vi besökte Monaco låg skeppet på redden vid den lilla byn Villafranche i Frankrike (bilden ovan). Vid besöket i Pisa la skeppet till i La Spezia i Italien, vilket innebar en bussresa på ca en timme till Pisa. Kryssningshamnen för Rom heter Civitavecchia. Därifrån tar det ca en och en halv timme med buss till centrala Rom.

På den här bussturen hade vi en mycket bättre guide än på den förra. Exempelvis fick vi reda på att den väg vi åkte på heter Via Aurelia Antiqua och att den anlades av romarna. Den börjar, alternativt slutar, i Rom. Vi fick förklarat för oss att vägen följer kustlinjen en bra bit och som vi förstod det hade vi åkt på den under gårdagen då vi besökte Monaco. Vidare fick vi reda på att all marmor som bryts i Italien bryts i detta område och hon visade oss ett antal dagbrott. Bussturen var på det hela taget mycket intressantare än gårdagens.

Marmorbrytning. Det vita är alltså inte snö.

Välbevarad medeltida by.

Framme i Pisa fick vi en snyting av värmen då vi steg av bussen. I alla fall kändes det så, så vi sökte med gott samvete upp skuggiga områden där det gick att välja. Promenaden till tornet, som i själva verket är en klockstapel och byggt av marmor från den plats som visades oss från bussen, var kort. Med tornet i bakgrunden skulle alla ta samma bild, den där en person skenbart stöttar upp tornet. Jocke hade en idé om att ta en omvänd bild, en där någon av misstag stöter till tornet. Tyvärr har någon byggt en kyrka i vägen för ett sånt kreativt grepp. Efter de obligatoriska bilderna tog vi en promenad i Pisas gränder. Det kändes precis som valfri gatuscen ur Lady och Lufsen.

Lagom till lunch vad det dags att återvända till Liberty of the Seas. Eftermiddagen ägnades därefter återigen åt sol och bad. Denna gång i iskallt vatten. Vattnet i bubbelpoolerna var lyckligtvis varmt.

Vid middagen klockan sju hade Hector, som vanligt, dukat fram en skål med frukt till Clara. Middagen, som ingick i biljettpriset (liksom praktiskt taget allt annat som gick att äta ombord) bestod som vanligt av en trerättersmeny.