Ganska precis klockan fyra på söndagsmorgonen lämnade vi hemmet och åkte till Arlanda för att ta oss till Barcelona, varifrån det enorma skeppet "Liberty of the Seas" skulle ta oss ut över Medelhavet. Skeppet är med på listan över de fem största kryssningsfartygen i världen. Kryssningen gick från Barcelona till Marseille, Monaco, Pisa, Rom, Neapel och sedan tillbaka till Barcelona. Sammanlagt sju nätter till sjöss.
Flygresan till Barcelona gick helt problemfritt. Clara tyckte flyget var väldigt spännande och hon gjorde stor succé vid både start och landning med sina glada skratt vid varje luftgrop, samtidigt som hennes mamma var livrädd och på grund av tryckutjämningsproblem hade ont i öronen.
Allt gick emellertid bra och vi landade till och med lite tidigt i Barcelona. Men eftersom det dröjde ganska länge med leveransen av Claras vagn tänkte vi att vi tar en Uber-taxi till båten. Det visade sig dock snabbt att vi inte behövde någon taxi, för vid utgången stod rederiet och tog emot, vi fick till och med checka in på båten redan på flygplatsen. Det kändes jättebra.
Väl framme på båten kontrollerade vi våra hytter och fann att Yttergrens, som behövde den största hytten, eftersom de var tre, hade fått en hytt som var mindre än de två andra. Och inte blev utrymmet större när Vikram, vår Stateroom Attendant, ställt in den extrasäng till Clara som vi beställt. Men med det blev hytten i alla fall mer funktionell.
Att byta hytt sinsemellan var faktiskt inte ett alternativ, eftersom hyttnyckeln inte bara var en nyckel utan också ett kombinerat kontokort och id-kort. Alla köp på båten gjordes med kortet och vid både av- och ombordstigning var man tvungen att visa upp sitt kort. Utan sitt SeaPass var man förlorad. Till och med Clara hade ett eget SeaPass.
Då hyttdetaljerna var avklarade började vi syna båten. Det vill säga vi gick ut på däck på våning 11 och 12. Att syna den där båten tar ett tag, så i det här skedet ville vi bara njuta av solskenet, vilket vi inte varit bortskämda med hemma.
Barcelona sett från däck 12.
Här har vi däck 5, promenaden där alla affärer låg.
Efter ett tag på däck insåg de flesta att de var rejält trötta, så det blev lite återhämtning i respektive hytt. Tre personer valde att somna för natten redan innan middagen – två av dem med kläderna på.
Redan hemma hade vi bokat en fast tid för middagen i stora matsalen till kl 19.00 varje kväll. Var vi ska sitta och hur dags kan man till och med läsa på vårt SeaPass.
Stora matsalen bestod av tre våningar, Rembrandt, Michelangelo och Botticelli. Av någon anledning var Clara bokad i en annan del av restaurangen än vi andra. Det felet löste sig själv ganska snart eftersom vi också fått ett bord för fyra, trots att vi var sju. (Hur det ens var möjligt är en gåta.) Så vi fick raskt ett annat bord som var bättre lämpat för vårt sällskap. Det visade sig senare att detta byte var ett riktigt lyckokast. Vår ständige kypare Hector var riktigt, riktigt bra.