Resan över Atlanten gick smärtfritt. Vi hade uppgradera oss en smula med inte gick det bättre att sova för det. Fast bekvämare var det utan tvekan, Väl framme var vi alla ändå väldigt trötta och den sedvanliga långa promenaden uteblev,
Första dagens aktiviteter bestod i att besöka Don Garlits dragracingmuséum i Ocala och sedan vidare till banan för att se kvällens båda kvallopp till söndagens race.
Vi gick väl runt i muséet en stund innan vi skulle samlas igen prick klockan tio. Föga anade vi då att vi skulle få träffa mannen, myten, legenden: Don "Big Daddy" Garlits.
Men plötsligt var han där och välkomnade oss in i det allra heligaste.
Han visade oss in i sin verkstad och han startade motorer och han tog sig tid när han berättade sin historia, som var mycket intressant. Han har fortfarande en väldig karisma och stort engagemang. Helt ärligt önskar jag att jag är lika pigg när jag är 83 år gammal.
Att bli guidad av Big Daddy i hans eget muséum var som att bli förevisad Wimbeldon av Rod Laver, eller St Andrews av Ben Hogan, eller Edens lustgård av Adam själv. Ett minne för livet och en perfekt start på semestern.
Efter nästan två timmar med Don Garlits fortsatte vår färd mot Daytona.
Daytona International Speedway är en motorsportarena så som de borde se ut överallt. Inte en en massa små läktare utspridda över ett område på flera kvadratskilometer, där man bara ser en bråkdel av allt som händer, utan en läktare där alla får plats och varifrån man ser all action!
I morgon blir det annan form av racing och nya äventyr: Vi ska se på truckracing och någon sa att vi skulle gå på Hooters.