Denna dag har kraftigt präglats av bilåkande. Vi har åkt från Reno till Idaho Falls. Det är en sträcka på nästan 100 mil. Ungefär som från Stockholm till Luleå alltså.
Vägarna var dock mycket bättre än vi vågat hoppas på, så resan gick ganska fort. Vi startade klockan åtta och var framme klockan sju, och då hade vi ändå fått lämna tillbaka en timme i en tidszonsförflyttning.
Under resans gång har vi i huvudsak sett två typer av landskap: Öken och prärie.
Detta är Nevadas stenöken. Som synes är bilvägen fantastiskt bra. I USA har man förstått att bilkörningen blir lättare om alla hjälps åt. När man kommer in på motorvägen kör man som vanligt tills man hittar trafikrytmen, då ställer man in farthållaren och därefter flyter allting liksom av sig själv. Det är annat det än tyska autobahn, eller för den delen E4:an mellan Jönköping och Gävle.
Efter att vi lämnat Nevada och kommit in i Idaho förändrades landskapet markant. Ovan en bild på Idahos prärie.
I morgon har vi en kort resa till West Yellowstone, en liten ort där vi ska bo. Vi planerar att åka in och se delar av nationalparken redan i morgon. Det kommer att bli mycket intressantare än denna dag; därmed intet ont sagt om den.