I skrivande stund går ett fantastiskt åskväder rakt över Toronto. Det är fantastiskt för vi befinner oss på femtonde våningen och kan se hela skådespelet genom vårt panoramafönster.
Utan åskväder ser det på natten ut så här. Häftigt, va? Bilden är tagen för någon timme sedan.
Och så här just nu! (I förgrunden är det vattendroppar som slår mot rutan.)
Tidigare i dag har vi tagit oss från Montreal till Toronto, som är Kanadas största stad.
Då vi kom in i det som en normalstockholmare definierar som stad (säg till exempel Alphyddan eller Gröndal i Stockholm) hade vi fortfarande en trekvart kvar att köra - på motorväg - innan vi kom till vårt hotell som ligger mitt i centrum av stan.
Kontrasten mot Montreal är milt sagt mångfasetterad. Vårt hotell är i toppklass. Det är det hittills bästa hotellet vi bott på. Rummet är stort, allt fungerar - inklusive luftkonditioneringen, vi har en snabb (100 megabit) internetuppkoppling och allt är modert och lyxigt. Ståndsmässigt tror jag är det ord som ligger närmast till hands. ;o)
Inte alla hotellrum vi har bott på har en 40-tums platt-TV och två Kingsize-sängar!
Resan mellan Montreal och Toronto är cirka sju och en halv timme lång. Montreal är franskspråkigt, ganska stökigt och smutsigt och är klart jämförbart med alla fördomar som man skulle kunna ha om till exempel den franska hamnstaden Marsielle. Toronto är engelsktalande, ren och snygg. Den andas framåtande och vilja. Kanske som London. Skillnaden mellan de Montreal och Toronto är som dag och natt. Då vi åkte över gränsen från delstaten Quebec till Ontario var det som att komma hem. Plötsligt gick det åter att läsa trafikskyltar, förstå löpsedlar och liksom vara en del av sammanhanget, om än som turist. Det var en lättnad, lika kort som milt sagt.
Som vi kunde se det var den störst turistattraktionen i Toronto världens högsta byggnad. Den heter CN Tower och sträcker sig över en halv kilometer rakt upp i luften och är bekvämt placerat mindre än sin höjd från vårt hotell.
Dit styrde vi våra steg, dock efter att ha i baren väntat ut ett lägligt kommande åskväder.
Här är vi på 447 (fyrahundrafyrtiosju!) meters höjd, 123 meter högre än om vi klängt oss fast vid Eiffeltornet högst topp.
Denna bild är en del av något historiskt! Ellen står här på en glasskiva på över trehundra meters höjd och övervinner sin höjdskräck. Skribenten, som anser sig vara utan all form av dylik fobi, hade enorma svårigheter att ställa sig på samma ställe. (Fast det gick till slut även om bildbevis saknas.)
Sådana här vyer är svårt att se sig mätt på. I alla fall för skribenten. Den stora vita bygganden med runda hörn nere till höger i bild är vårt hotell. Vi bor på femtonde våningen. Härifrån ser det ut som om vi bor "strax över tröskeln".
I morgon ska vi se Niagarafallen. Dit är det bara femton mil, så det blir sovmorgon i morgon. Dagen avslutar vi i vad amerikanarna kallar "The Armpit of America", vilket på svenska betyder "Amerikas armhåla". Vi har inte sett Buffalo ännu men det verkar inte vara något man borde vallfärda till.