Tidigt som tusan steg vi upp, det vill säga klockan sex. För andra dagen i rad ringde klockan innan vi vaknat. Vanligtvis hinner vi med god marginal stänga av alarmet innan det ringer. Men icke så i Montreal. Kanske är det äntligen jetlagen som kommit i fatt oss.
Väl ute på banan fick vi se en hel del men dagens överaskning var nog ändå Ellens favorit Fernando Alonso som kvalade in på en fjärdeplats.
Vi sitter faktisk så nära att det är fullt möjligt att se förarnas rattrörelser. Hela dagen satt vi i tryckande hetta 31 grader och ...mycket hög... luftfuktighet. Sånt gör en ganska matt i pälsen, eller ska jag säga röd i skinnet. (Fast sånt, har vi förstått, vet ni väl precis vad det är.) I morgon är det stor risk för åskskurar. Då lovar jag att det blir ett högintressant och omväxlande lopp.
Då "A Day At The Races" var slut gick vi ut på stan för att få något att äta. Det blev hummer, respektive Ceasarsallad. Då vi ätit färdigt gick vi söderut mot de gamla stadsdelarna. Efter bara några meter fann vi dock en av de allra bästa gatuartist/ståuppare vi någonsin sett.
Vad han gjorde och berättade är omöjligt att återge, men det var hysterisk roligt.
I morgon tar vi farväl av Montreal på någon av restaurangerna i den här omgivningen.
För övrigt: I avdelningen luftkonditionering är nästa kapitel inte alls stridshandlingar utan kapitulation. Trots allt gäller det att välja sina strider; vi betalar i sanning inte särskilt mycket för rummet och faktum är att den ger oss i alla fall lite svalka, även om apparaten om den vore frisk skulle kunna ge oss mycket mer.