Reser man med bil från Napa Valley till Reno åker man upp i bergskedjan Sierra Nevada. Det gjorde vår resa väldigt vacker. Slingriga vägar var det, men av minst lika hög kvalitet som Essingeleden. Den vackra utsikten oräknad.
Titta noga bakom granen till vänster närmast i bild, så ser du snö på berget bakom. Därifrån kommer namnet: Sierra Nevada - De Snöklädda Bergen. Det är över trettio grader varmt, så det är verkligen märkligt hur snön kan ligga kvar.
Höga broar över djupa ravirer åkte vi över. Då vi kom ner och såg den bro som vi nyss passerat, fick vi se denna informativa skylt. "Hoppa inte från bron" är ingen svår uppmaning att följa.
På vår väg mot Reno besökte vi den plats där guldruschen startade. Två herrar slog sig ihop eftersom de hade ömsesidig intressen av varandra. Den ene - Sutter - ville bygga sig ett Utopia och behövde virke till detta. Den andre - Marshall - kunde ordna sånt. Under byggandet av den vattendrivna såg som skulle förse herr Sutter med virke hittade herr Marshall den 24 januari 1848, då han kollade åns vattenstånd, guld i den å som skulle driva sågen. Alla bra upptäckter görs ju som bekant av misstag. Ett misstag måste det också ha varit att tala om att man hittat guldet.
Marie och Ellen betraktar här andaktfullt den plats där Marshall fann den första guldklimpen. Till historien ska läggas att både Sutter och Marshall dog utfattiga. Sedeslärande historia det där.
Väl komna till Reno tog vi på sedvanligt vis en promenad i stadskärnan. Där fick vi se staden egen devis.
The Biggest Little City In The World - Den största småstaden i världen! Jag vet inte om det är en småstad, men den känns i alla fall inte helt sund. Hela stan är uppbyggd runt spel och dobbel. Det är faktiskt skrämmande att se. Folk som absolut inte ser ut att ha råd, sitter och spelar bort sina surt förvärvarde slantar. Det är märkligt att se hur mycket energi folk kan lägga ned på hopplösa försök att göra snabba pengar.
Utanför spelhusen har det - föga förvånande - dykt upp en annan industri.
Pantbanker och låneinstitut finns i varje kvarter. Folk pantsätter vad som helst. Allt från vigselringar till skruvdragare. Det är inte klokt! Jag kommer aldrig att fatta detta. Inte nog med att de spelar bort pengar de har, men eftersom de kan ta vanliga lån i samma butik kan de spela bort eventuella framtida inkomster. Jag finner inte ord...
På vår promenad gick vi förbi ett scenuppträdande som, om det hade varit en större publik, lätt kunde ha misstagits för att vara med bandet Kiss.
Det visade sig dock vara "Original Kiss Army". (De uppträdde utanför ett gigantiskt hotellkomplex som heter Harrah's; därav dekoren.) För den som inte gillar originalet lät det som vanligt: För jävligt!
Reno är känt som giftermålsstaden, på samma sätt som Las Vegas. Vi såg många små butiker som erbjöd sina tjänster för alltfrån snabba till spektakulära bröllop.
Vi vill härmed lugna eventuellt oroliga vänner där hemma: Visserligen har vi sett ett bröllopssällskap, men vi har inte deltagit i något!
Reno ligger cirka fyra timmars bilresa från San Francisco, riktning nordost. I morgon blir det en lång bilresa till Idaho Falls. Nästan hundra svenska mil över öken och prärie ska vi åka, för att till slut närma oss Klippiga bergen.